Idag är det världsbokdagen

För 22 år sedan, 1995, bestämde Unesco att den 23 april skulle bli världsbokdagen och sedan dess har boken uppmärksammats på olika sätt just denna dag. Detta för att sprida idéer och kunskap samt bidra till förståelse och tolerans mellan människor.

Böcker är ett av våra allra mest effektiva verktyg för att arbeta för fattigdomsbekämpning och fredsbyggande. Målet med Världsbokdagen är att uppmuntra författare och kämpa mot analfabetism.

book-1769228_1920.jpg

Litteratur ger oss möjligheten att kliva in i någon annans öde, och på så sätt utveckla empati och medkänsla. Världen blir lite större!

Den 23 april är också minnesdagen för flera stora författare; Shakespeare, Laxness, de la Vega m.fl.

Gästblogg med Jim Friberg

Nu, under helgen har vi en gästbloggare. Jim Friberg berättar lite om sig själv och hur hans kommande bok Makaber blev till.

April 2011. Jag satt på ett smalt läkarkontor. Ett sjukhus med höga fönster från 1900-talets början. Allt vitmålat, och jag dinglade med benen trots att det kändes som jag hade ansiktet mot golvet. Vi diskuterade trauman. Varför min värk i kroppen inte slutade. Min kropp gjorde en reflex där jag viftade bort det. Men inuti mig byggdes en klump i halsen över att jag inte visste vem jag var eller vart jag kom ifrån. Jag visste bara att jag var vid randen av uthållighet. Och där nånstans föddes Makaber.

17821679_1894336947448001_658205082_n.jpg

Den eftermiddagen gick jag hem i en varm vårsol. I ljuset som känns så mycket tunnare om våren än det som är om sommaren, och där försökte jag få grepp om saker. Jag var inne i en av alla mängder av dåliga kärleksrelationer som alla börjat så bra. Jag funderade på vad en människa var värd, om människan kan älska i ren altruism, eller om kärlek är ett lika stort egenintresse som allt annat.

Sen tidiga tonår hade jag skrivit utan att tro på att jag var på väg nånstans med det. I flera år. Jag visste väl bara inte vad mitt mål var med det. Jag hade börjat och slutat och börjat igen. Än idag har jag mängder av romanidéer från den här tiden. Fast då var jag utan beslutsamhet att ro nåt i land. Jag förälskade mig inte i dem. Då kände jag att jag inte hade nån stil, ingenting som var jag. Ingenting som var min röst. Ingenting som jag kunde säga. Men det ändrades den där eftermiddagen med den saliga känslan som medföljer en självinsikt. Efter läkarbesöket insåg jag vad jag ville skriva, efter det insåg jag vad det var för historier som VAR mina att berätta. Och med viljan att göra nånting i mitt liv färdigt beslutade jag mig för att i alla fall lämna efter mig ett verk, och det skulle bli det här. Vad som blev Makaber.

17841723_1894337154114647_2144805795_n.jpg

På en laptop började jag den dagen skriva Ett kapitel. Det var nånting som mer påminde om ett epos än vad som slutade upp med att bli den bok som nu kommer ut. De bitar av det som inte var slängda skrapade jag 2014 ihop till den här lilla nätta samlingen https://www.poeter.se/Las+Text?textId=1729324. Men jag lyckades aldrig få till slutet som jag ville det. Så jag ändrade det, gjorde den delen till en prosa text, upptäckte att jag blev mer nöjd med den än det andra – och började arbeta om allting.

Makaber är helt skriven på känslan av vad jag ville förmedla. Ingen plan från början eller slut. Den är skapad från en känsla till nästa. Och från en mer luddig berättelse om skärsår och dödslängtan ändrade det sig mer till en vilsen kärlek. En vilsen pojke och en vilsen flicka som bägge jagade distansen från världen, fast på två olika sätt. De fastnade i varandra och blev varandras lyckligaste tid tills lyckan bara visar sig vara nåt som skymmer nåt annat.

Jag skrev färdigt utkast på utkast, ändrade lite och ändrade mycket. Antagligen i takt med att livet runt mig rörde sig. Och i januari 2016 stod jag med ett färdigt utkast som jag levt för under flera år att få som jag ville ha det. Romanen hette nu Makaber och stod starkt. En berättelse om att under kärlekens yrsel hålla balansen i en självdestruktiv psykos och resan genom stadierna av självuppoffring. Ett vansinne intryckt under hud. En förvirring av att vara ung, och än värre, ensam och utlämnad av de som borde vetat bättre. Makaber gav mig så många klumpar i halsen när jag läste den sista gången att jag visste att det här var vad jag alltid velat skapa.

Livet hade gått från vår till vinter, trots att det gått flera år och jag stod klar med mitt verk. Ett resultat av ett ångestladdat läkarbesök och ett liv på drift som tämdes till att skapa nåt. Det var dags att skicka ut alla dessa sidor som gått igenom så mycket med mig. Jag var nu fast besluten om att sprida mitt oheliga evangelium och fick kontakt med L.C. förlag. Och där tar väl den här berättelsen sig in på ett nytt år, en ny vår. Nåt nytt som ska växa. Mycket av det är andras historia att bidra till, men det här har varit stort. Att skapa nånting under självkritik och tvivel och sen få uppskattning för det. Makaber bokomslag.jpgDu blir en större del av dig själv med det.

Och nu är det dags. Nu ska jag debutera med min roman och andra ska få se. Andra ska få känna. Andra ska få resa den resa som jag spenderat en stor del av mitt liv med att skapa. Och jag hoppas andra kommer tycka att den är lika mycket värd det som jag.

Text av Jim Friberg

Debuterar med boken Makaber

Att skriva till musik

Att skriva en bok är ett  ensamt arbete. Vi stänger oss inne i vår inre värld och låter fantasin flöda. En del vill ha absolut tystnad och upplever att ljud är störande.

Själv är jag lite mitt emellan. När jag korrigerar måste det vara knäpptyst, men när jag skriver behöver jag den där musiken som passar det jag skriver om. Det ger mig inspiration.

För er som vill ha musik kan jag tipsa att börja spara spellistor med låtar. Varje gång du hör en bra låt och den väcker en speciell känsla så sparar du den till din spellista på t.ex. Youtube eller vad du nu föredrar. Sedan när det är dags att skriva så plockar du bara fram din spellista inom just den genre och låter dig levas in i musiken. Personligen har jag en lista för varje känsla. Romantik, spänning, relax osv… 

Stort lycka till med skrivandet!

music-995262_1920.jpg

Att skriva barnbok

Idag riktade jag in mig på barnböcker och fann en riktigt bra lista skriven av Amanda Hellberg (författare och illustratör) som jag vill dela med mig av.

Bli bilderboksförfattare i tio steg – en snabbgenomgång.

1.) Var passionerat intresserad av barn- och bilderböcker. Låna, bläddra, läs och studera alla nya. Inte bara gamla favoriter från din barndom – nya, fräna, av folk som är födda på 1990-talet.

2.) Om du inte är professionell illustratör ska du aldrig göra bilderna (eller låta en duktig amatörkompis göra det) och skicka med. Tänk inte ens på illustrationerna. Förlaget vill ha ett bra manus, inte ett bra manus + amatörillustrationer, hur ”fina” dom än är. Man kan nästan sumpa sina chanser annars; ”Den här personen fattar ju ingenting hur vi jobbar” blir signalen. Illustratören hyr förlaget in när du fått kontrakt. Han eller hon får samma betalning som du, 50 – 50%.

3.) Om du ÄR illustratör med inriktning på bilderböcker som också vill skriva för barn vet du säkert redan att man aldrig skickar färdiga illustrationer för alla sidor i manuset – man gör i stället en ‘dummy rough‘ i blyerts, med många fina varierade kompositioner. Samt två-tre uppslag ‘färdiga’, så fint man bara kan. Skickar kopior förstås. Det tar månader att göra en säljande dummy. Man ska aldrig göra en dummy åt en blivande författare utan kontrakt, inte ens sin egen syrra. I alla fall inte utan att kräva 30 000 kronor på fläcken. Fokusera på vad DU vill göra.

4.) Omfånget är 12 uppslag. Alltid 12 uppslag, för åldrarna ca 2 – 5 år. 32 sidor inklusive pärm och försättsblad. Tänk alltid 12 uppslag, det är jämt och bra, även om vissa stretchar sitt tillgängliga antal sidor genom att klämma in handling på försättsbladen och så. Skriv in det i Word till och med. ”Uppslag 1: osv osv”. Jag brukar börja med att skriva ut
”Uppslag 1”
”Uppslag 2”
– och allihop till
”Uppslag 12”
just så i ett nytt dokument, som rubriker. Sen fyller man i.

5.) Du ska inte skriva rimmande (boring, pain-in-the-ass att översätta. ”Den enda som får skriva rimmat är Julia Donaldson” säger man här) och du måste kunna skriva kortfattat. MÅSTE. Detta ska läsas högt och ofta. Sikta på två meningar per uppslag. Bli ytterst ångestfylld och jobba om när det blir fyra meningar. Glöm inte att det brukar bli levande och bra med (sparsmakad) dialog!
Inte ”Jaså? säger Katten.” i stället för ”Katten blir förvånad.”

6.) Jaha. Nu har du alltså 12 uppslag på dig att inte ramla i fällan de flesta ramlar i: Att det handlar om för lite – eller för mycket. Du ska: Presentera en karaktär (eller några),

7.) – ge läsaren en känsla av en plats (sandlådan? kondiset? fast atmosfären brukar illustratören fixa bra utan ord), och
– introducera en konflikt – och bygga upp konflikten… och sedan avsluta på ett tillfredsställande vis.

8.) – Och så den o-så-viktiga knorren på slutet. Ett ”aah-moment” kallar vi det i UK.

9.) – Glöm inte humorn. Humorn för bövelen! Fast även här brukar illustrationerna tillföra mycket. Glöm inte heller ditt omdöme. Vad är lämpligt för en treåring? Hur kan du rucka på din vision och integritet så att de två behoven möts i en mysig kram?

10.) – Kolla bibblan och bokhandeln efter förlag som ger ut saker som liknar ditt manus. Skriv ner. Kolla upp förlagen på nätet. Skicka in. Var mycket flexibel när de tar kontakt med dig och vill ha ändringar. Överleverera. Gör allt för att FÅ IN EN FOT. Bli publicerad.

Hybridförlag eller egenutgivare?

Du har ett färdigt manus, som du verkligen tror på men har inte lyckats slå dig in på de stora förlagen. Ja då återstår att försöka dig på egenutgivning eller vända dig till ett mindre förlag, exempelvis hybrid. Men vad är då skillnaderna?
Det är klart, som egenutgivare är det du själv som har kontrollen över dina böcker. Men är det så enkelt som du tror?
En sak att ha klart för sig är att det oftast innebär att du får hem de böcker du beställt med ett omslag som inte alltid blir vad du tänkt dig. Lagerhållning blir alltså något du måste lösa själv.
Du ska också själv sköta distribution och fakturera. Och det där med distribution är inte alltid så enkelt. Antingen säljer man då in böckerna direkt till bokhandeln, och redan där kan det ta stopp. De större handlarna vill gå via distributör.
Men visst, man kan försöka få till ett kontrakt med en egen distributör? Tja, då ska man ha klart för sig att kostnaderna är höga. De tar ut en månadsavgift och sedan provision på allt som säljs. Det vill säga att din bok måste sälja i stora mängder för att du faktiskt ska få ut något. Och sedan kostar all marknadsföring. För ”syns du inte, finns du inte.”
Riktar vi då in oss på ett hybridföretag så delar man på kostnaderna på diverse olika sätt beroende på förlag och dess sätt att arbeta.
Den stora skillnaden är att man då får kämpar ihop med någon annan och i slutänden ger det faktiskt också mer pengar. Du får ju tillgång förlagets existerande kontakter och kontrakt.
Exempelvis har det förlag du söker dig till redan en distributör, grafiska formgivare som gör snygga omslag, lektörer, översättare, uppläsare för ljudböcker och marknadsföring. Ja, deras kontrakt- och kontaktnät kan vara hur stora som helst. Något man självklart måste kolla upp. Och det gör man enklast genom att titta på tidigare utgivna böcker samt fråga efter referenser.

Ett bokomslag är viktigt. En köpare handlar med ögonen. Bara att en kund ska ta upp just din bok kräver att de fångats av omslaget. Redan där är det viktigare att ha en grafisk formgivare som lyssnar på dina idéer, men samtidigt utarbetar ett säljande omslag.

Finns alltså alltid fördelar med att vända sig till folk som haft år inom branschen över att själv traggla sig fram i ett träsk man inte har någon kunskap om. Att vara egenutgivare är självklart kul och spännande, men kan bli långt dyrare i längden. Så låt dig inte luras av att kostnader hos ett hybridförlag kan låta högre än att trycka upp en liten upplaga själv, utan att ha professionell hjälp bakom. Det tenderar tyvärr att bli dyrare i längden.

fountain-pen-1851096_1920.jpg